Tänk att kunna flyga som en fågel och få se allt uppifrån.
att få sväva bland molnen hur vore livet då?
Gräva sig djupt ner under marken till man är borta.
Ligga under jorden och bara softa.
Varje dag som går, kommer jag närmare den dåtid
som jag kämpat så hårt för kunna att ta mig ifrån.
4 månader har gått, och jag har inte hört ett ord
det lika mycket mitt fel,vi är samma kött och blod
det kanske är meningen att man gråter sig tillsömns
för att sedan kunna le igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar